Det blev en hetsig och spännande debatt igår i Expressen mellan taggade partiledare. Upplägget med fyra tydliga områden, snabba frågor med ja och nej svar, samt avslöjande enkla frågor från barn.

Min analys finns på Aftonbladet här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19473488.ab och i Expressen här:

http://www.expressen.se/nyheter/val2014/jag-har-nog-aldrig-sett-henne-batter/

Här nedan följer hela min analys av debatten i stort och varje partiledare:

Det blev skarpt, surt, hetsigt och hånfullt omedelbart i debatten. Första ämnet, jobben, satte ribban. Då stod det främst, förstås, mellan Löfven och Reinfeldt, men också Lööf, Hägglund och Sjöstedt gav sig in.

I skoldebatten fick Björklund det rejält tufft och blev hårt ansatt. Han hade bra poänger och kunde förklara de satsningar som gjorts.

I debatten blir det tydligt att det är fyra som hör ihop, att tre hör ihop ibland, och en inte hör ihop med någon. Det går inte att komma från att det gynnar alliansen i debatter att man framstår som enade. Samtidigt är det, märklig nog, alliansen som är i underdog-ställning i debatterna. De har suttit i åtta år och det är svårare att försvara sig än att angripa. Det är det som gör debatterna så spännande nu i valrörelsen. Båda sidorna har sina akilleshälar och sina fördelar.

Reinfeldt var rejält giftig i diskussionen om jobben, idag kom stridshingsten fram. I de andra ämnena släppte han fram de andra i alliansen. Det här ger dubbla signaler. Han framstår å ena sidan som en stark (och typiskt svensk) ledare som släpper fram andra. Han framstår å andra sidan som ganska tyst på ett par områden. Så blev han stark igen när det handlade om invandring. Genom att vara så tydlig i den frågan, framstod han som Sd:s starke motståndare och det kan vinna röster. Reinfeldt glimtade till när ett barn frågade om han tyckte att det var kul att bestämma i Sverige. Bland allt mångordigt, är det smart att ibland vara kortfattad.

Hägglund var halvdan. Inte en av Hägglunds starkaste debatter, till exempel dök inte hans vanliga humor och snabba timing upp. Men han fick fram flera av sina viktiga poänger. Inte minst i det avslutande talet då han pratade om hur familjer ska bestämma själva.

 Björklund blev hårt ansatt i skoldebatten. Han vann den inte, speciellt då han inte fick försvara sig, då debatten slutade med angreppen. Han har visserligen flera bra argument, men den här gången framstod han som förlorare.

Lööf var bäst ikväll – och jag har nog aldrig sett henne bättre. Hon använder, som vanligt, ett fysiskt hjälpmedel för att vara tydlig retorisk. Ikväll var det ett foto på en kille som fått jobb tack vare att det är billigt att anställa unga. Hon lät denne kille ställa en fråga till Löfven. Det här är smart. Det blir tydligt, konkret och verklighetsförankrat. Lööf plockade också hem en poäng när hon visade hur mycket de två sidorna faktiskt är överens och är lika varandra. Det är precis vad många väljare tänker, så där kan många igen sig. Lööf har också en bra framtoning. Hon är engagerad, men blir inte aggressiv i debatter. Annie Lööf har vuxit kommunikativt. Hon började som ständigt leende med ett behov av att bygga på sin trovärdighet, och är nu istället engagerad, påläst och proffsig. Hon blev väldigt känslomässigt engagerad när vården debatterades och pratade om egna erfarenheter. Att visa känslor och bygga på egna erfarenheter, är det starkaste retoriska verktyg som finns, om det framstår som autentiskt.

Romson är en hetsig debattör, och var det även idag. Ibland kan hon framstå som alltför arg, men ikväll var tonläget högt hos samtliga. Romson förlorade på att miljö inte var ett av de områden man fokuserade på, men hon gjorde bra ifrån sig framförallt i ordbytet med Björklund om skolan.

Löfven fokuserade ikväll på att peka ut allt som är fel snarare än vad han själv vill göra. Det här förlorade han på. När man fokuserar på motståndaren en debatt förlorar man retoriskt på två sätt. Man får inte chansen att presentera sina egna förslag, och man framstår också som gnällig. Men man kan också ha mycket att vinna – om väljarna håller med om Löfvens kritik, så vinner han förstås ordbytena. Vid flera tillfällen ikväll vann han.

Sjöstedt var blek i första halvan, men tände till ordentligt i andra. Ett misstag han gjorde var att börja prata om miljö och vård i jobbdebatten. Där gav han motståndarna en passning, som Reinfeldt tog, att kommentera att V inte har mycket att komma med när det gäller jobbpolitik. Sjöstedt förlorade sympati när han gav sig på Lööf, direkt efter att hon mycket känslomässigt pratat om sina svärföräldrar som gått bort i cancer. Däremot vinner Sjöstedt flera poänger när det är snabba ordbyten. Sjöstedt är vanligen väldigt lugn, men var ikväll väldigt tänd.

Åkesson var blek idag. Den gången han vaknade till, efter trekvart, så var det för att kommentera debatten; att det var för mycket käbbel. När sen integration och invandring kom på tal fick han förstås ordet, men kom då inte med något nytt. Åkesson har gjort en poäng i att alltid vara lugn och samlad. Det måste han vara, eftersom många av hans åsikter och hans politik är aggressiv och negativ, då de är emot snarare än förr, framförallt invandring. Ikväll när stämningen var upptrissad och alla var tända, blev det märkligt när han var loj i större delen av debatten.