Sommaren än ännu inte över, men semestern är det för min del. Under många mil i bil till och från torp och Tyskland, lyssnade gadget guy och jag på mängder med radiodokumentärer nedladdade på mp3. Det blev till slut meditativt att se landskapet susa förbi utanför fönstret och samtidigt förfäras, fascineras och förfäras av historierna.
Jag skriver historier, för det är detta som är styrkan med P3 Dokumentär. Samtidigt som jag har lärt mig nytt och påmints om Ny Demokrati, Örnligan, Berlinmuren och många andra händelser med hjälp av fakta, så lyckas man i programmen skapa en bra berättelse. Ofta inleds programmet med en mitt-i-ögonblicks-bild. Så backar man tillbaka och ger en kort saklig bakgrund, såsom läget vid tidpunkten då detta hände. Sen följer själva huvuddelen av innehållet, uppdelad tematiskt från olika perspektiv, oftast också kronologiskt. Ibland varvat med inslag från olika perspektiv. Så en avslutning med tillbakablick och slutkläm med vad fenomenet betytt och betyder. Med andra ord så är P3 Dokumentärs program oftast uppbyggda med dispositionen från klassisk retorik. Och det fungerar alldeles utmärkt.
En berättarröst för historien framåt. Vittnen och deltagare berättar, inslag från nyheter illustrerar. Vittnesbörderna skapar karaktär och trovärdighet (”evidentia” på retorikiska), nyhetslagen likaså. Nyhetsinslagen för också tillbaka lyssnaren till tidpunkten när det hände ”just ja, det här hörde jag ju då!”.
P3 Dokumentär gör riktigt, riktigt bra dokumentärer. Bra val av ämnen, ofta ämnen som i alla fall jag känner att jag borde veta mer om än vad jag gör. Ett klassiskt, men mycket väl fungerande recept på disposition och bra illustrationer är ändå vad som utgör styrkan i programmen. Det mesta blir intressant. Detsamma kan jag inte säga om P1:s dokumentärer. Har lyssnat på ett par och försökt lyssna på ytterligare några. Men nej. Det blir för tråkigt med ett upplägg av snarare å ena sidan, å andra sidan. En sidas perspektiv, ett vittne som får berätta sin sida. Jag känner mig varken underhållen eller informerad efter dokumentären om Gaza-halvön. Mer än att jag fattat att här är det stökigt.
Så 1-0 till p3 för dokumentärprogrammen. Nog borde det väl vara tvärtom?
