- Detaljer
-
Skapad måndag, 10 oktober 2016 05:26
Det börjar med karaktärsfrågan direkt. Det är detta som mer än något annat utmärker denna valkampanj, så också denna debatt.
En av frågorna inför kvällens debatt var ju om Trumps uttalande från det inspelade uttalandet om kvinnor skulle komma upp. Det gjorde det genast. Trump gjorde sitt bästa för skaka av sig detta genom att avfärda det som ”locker room talk” och att han visst har respekt för kvinnnor; “Nobody has more respect for women than I do.” Jag blir full i skratt över att han seriöst använder dessa överdrifter. I svenska öron låter det löjligt. Han attackerar därefter Bill Clinton och hans sexaffärer och sen försöker Trump flytta fokus från sig själv genom att prata om ISS.
Smutskastningen fortsätter, och Trump upplever sig till och med orättvist behandlad av moderatorerna, som faktiskt är aktiva, och han säger att det är ”tre mot en”.
Detta val handlar om karaktär mer än något annat, och det är verkligen så i denna debatt. Det är ju dramaturgiskt spännande, med två karaktärer mot varandra.
Det är slående vilka stora skillnader detta är mot svensk politik i retorik och i ledarideal. Detta har ju varit en dag av debatt, då Agenda också haft sin partiledardebatt. Kvällens debatt mellan de svenska partiledarna var också den bitvis häftig. Men det handlar om sakpolitik; hur man ser på Sverige och svenska frågor. Handlar det om karaktär, så blir det snarare partiets karaktär, såsom SD. I Trump vs Clinton kommer också sakfrågorna fram, men det kommer alltid tillbaka till frågan om personlig karaktär.
Trump gör sitt bästa för att mästra Clinton. Han utövar typiska härskartekniker. När Clinton pratar om hur hon ska få rika att betala skatt, så gör Trump en riktig klassiker – han vänder ryggen mot Clinton och tar en promenad.
Trumps mest använda retoriska vapen är överdrifter och upprepningar och glidningar och attacker. Liksom i tidigare debatter och utfrågningar, så är det inte något sakinnehåll som framträder. Trump är något av en mästare på att inte svara på frågan eller hålla sig till temat, utan att gå på motståndaren och hylla sig själv. Detta i rak motsats till Clinton som har ett snyggt formulerat svar på alla frågor som kommer upp. Hon har ju stor erfarenhet av denna typ av debatter, där man inte vet frågorna i förväg och det är väljare som frågar.
Clinton vinner såklart debatten vad gäller att svara på frågorna, retoriska formuleringar och framstå som en ledare.
Det innebär inte att Trump inte fortsätter att behålla sina republikanska anhängare. För det han förkroppsligar är missnöjet med ekonomin, med utrikespolitiken, och med föraktet för den politiska eliten.