• FÖRELÄSA

    FÖRELÄSA

    "Det är inte bara kunskap eller en position som är makt, det är också förmågan att föra fram sin kunskap och symbolisera positionen man har. Det är därför retorik och kommunikation är en så viktig aspekt av makt och ledarskap". Lena Lid Falkman är forskaren på Handelshögskolan i Stockholm som inriktat sig på just ledarskap, organisation och kommunikation.
  • FORSKA

    FORSKA

    "Att använda teknikens möjligheter som en individ eller en organisation, handlar inte bara om att ha ett virtuellt möte istället för ett fysiskt. Både forskningen, de fallstudier vi gjort och den praktiska erfarenheter vi har, visar gång på gång att det också påverkar hur flexibelt ..." Det är detta vi berättar om i boken "Virtuella Möten - Effektiv Gränslös Kommunikation" (Liber, 2014)
  • ANALYSERA

    ANALYSERA

    "Det är viktigt för mig som forskare att delta i samhället och bidra med mina kunskaper. Därför ställer jag upp i media och föreläser för myndigheter, institutioner, nätverk och företag." Lena Lid Falkman har blivit en populär föreläsare och rådgivare, med högsta betyg på föreläsningar t.ex. från konferensen Nolldistans av Telekom Idag och Framtidens Kontor av Ability Partner.
  • 1
  • 2
  • 3

OBS! Hemsidan lenalidfalkman.com är min, och inte lenalidfalkman.se.

Bli klok som en bok med radio

Sommaren än ännu inte över, men semestern är det för min del. Under många mil i bil till och från torp och Tyskland, lyssnade gadget guy och jag på mängder med radiodokumentärer nedladdade på mp3. Det blev till slut meditativt att se landskapet susa förbi utanför fönstret och samtidigt förfäras, fascineras och förfäras av historierna.

Jag skriver historier, för det är detta som är styrkan med P3 Dokumentär. Samtidigt som jag har lärt mig nytt och påmints om Ny Demokrati, Örnligan, Berlinmuren och många andra händelser med hjälp av fakta, så lyckas man i programmen skapa en bra berättelse. Ofta inleds programmet med en mitt-i-ögonblicks-bild. Så backar man tillbaka och ger en kort saklig bakgrund, såsom läget vid tidpunkten då detta hände. Sen följer själva huvuddelen av innehållet, uppdelad tematiskt från olika perspektiv, oftast också kronologiskt. Ibland varvat med inslag från olika perspektiv. Så en avslutning med tillbakablick och slutkläm med vad fenomenet betytt och betyder. Med andra ord så är P3 Dokumentärs program oftast uppbyggda med dispositionen från klassisk retorik. Och det fungerar alldeles utmärkt.

En berättarröst för historien framåt. Vittnen och deltagare berättar, inslag från nyheter illustrerar. Vittnesbörderna skapar karaktär och trovärdighet (”evidentia” på retorikiska), nyhetslagen likaså. Nyhetsinslagen för också tillbaka lyssnaren till tidpunkten när det hände ”just ja, det här hörde jag ju då!”.

P3 Dokumentär gör riktigt, riktigt bra dokumentärer. Bra val av ämnen, ofta ämnen som i alla fall jag känner att jag borde veta mer om än vad jag gör. Ett klassiskt, men mycket väl fungerande recept på disposition och bra illustrationer är ändå vad som utgör styrkan i programmen. Det mesta blir intressant. Detsamma kan jag inte säga om P1:s dokumentärer. Har lyssnat på ett par och försökt lyssna på ytterligare några. Men nej. Det blir för tråkigt med ett upplägg av snarare å ena sidan, å andra sidan. En sidas perspektiv, ett vittne som får berätta sin sida. Jag känner mig varken underhållen eller informerad efter dokumentären om Gaza-halvön. Mer än att jag fattat att här är det stökigt.

Så 1-0 till p3 för dokumentärprogrammen. Nog borde det väl vara tvärtom?

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2519

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=909

Skämskudde när Enström intervjuas i Aktuellt

Det är en oerhört svår retorisk situation försvarsminister Karin Enström möter nu. Hon kan inte gå ut för hårt åt något håll; inte försvara FOI och generaldirektören för hårt, ifall anklagelserna stämmer; inte heller medge att något är fel.

Det är svårt att säga hur hon ska svara. Men att upprepa samma svar elva gånger och att ludda till och linda in svaret på frågan om hon fortfarande har förtroende för FOI:s GD, då blir det svårt att vara trovärdig i oskulden. Se en längre analys i SvD här:

http://www.svd.se/nyheter/valet2014/medietranaren-om-forsvarsministern-direkt-forodande_3881484.svd

Lööf bäst och Åkesson sämst i Expressens debatt 3/9!

Det blev en hetsig och spännande debatt igår i Expressen mellan taggade partiledare. Upplägget med fyra tydliga områden, snabba frågor med ja och nej svar, samt avslöjande enkla frågor från barn.

Min analys finns på Aftonbladet här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19473488.ab och i Expressen här:

http://www.expressen.se/nyheter/val2014/jag-har-nog-aldrig-sett-henne-batter/

Här nedan följer hela min analys av debatten i stort och varje partiledare:

Det blev skarpt, surt, hetsigt och hånfullt omedelbart i debatten. Första ämnet, jobben, satte ribban. Då stod det främst, förstås, mellan Löfven och Reinfeldt, men också Lööf, Hägglund och Sjöstedt gav sig in.

I skoldebatten fick Björklund det rejält tufft och blev hårt ansatt. Han hade bra poänger och kunde förklara de satsningar som gjorts.

I debatten blir det tydligt att det är fyra som hör ihop, att tre hör ihop ibland, och en inte hör ihop med någon. Det går inte att komma från att det gynnar alliansen i debatter att man framstår som enade. Samtidigt är det, märklig nog, alliansen som är i underdog-ställning i debatterna. De har suttit i åtta år och det är svårare att försvara sig än att angripa. Det är det som gör debatterna så spännande nu i valrörelsen. Båda sidorna har sina akilleshälar och sina fördelar.

Reinfeldt var rejält giftig i diskussionen om jobben, idag kom stridshingsten fram. I de andra ämnena släppte han fram de andra i alliansen. Det här ger dubbla signaler. Han framstår å ena sidan som en stark (och typiskt svensk) ledare som släpper fram andra. Han framstår å andra sidan som ganska tyst på ett par områden. Så blev han stark igen när det handlade om invandring. Genom att vara så tydlig i den frågan, framstod han som Sd:s starke motståndare och det kan vinna röster. Reinfeldt glimtade till när ett barn frågade om han tyckte att det var kul att bestämma i Sverige. Bland allt mångordigt, är det smart att ibland vara kortfattad.

Hägglund var halvdan. Inte en av Hägglunds starkaste debatter, till exempel dök inte hans vanliga humor och snabba timing upp. Men han fick fram flera av sina viktiga poänger. Inte minst i det avslutande talet då han pratade om hur familjer ska bestämma själva.

 Björklund blev hårt ansatt i skoldebatten. Han vann den inte, speciellt då han inte fick försvara sig, då debatten slutade med angreppen. Han har visserligen flera bra argument, men den här gången framstod han som förlorare.

Lööf var bäst ikväll – och jag har nog aldrig sett henne bättre. Hon använder, som vanligt, ett fysiskt hjälpmedel för att vara tydlig retorisk. Ikväll var det ett foto på en kille som fått jobb tack vare att det är billigt att anställa unga. Hon lät denne kille ställa en fråga till Löfven. Det här är smart. Det blir tydligt, konkret och verklighetsförankrat. Lööf plockade också hem en poäng när hon visade hur mycket de två sidorna faktiskt är överens och är lika varandra. Det är precis vad många väljare tänker, så där kan många igen sig. Lööf har också en bra framtoning. Hon är engagerad, men blir inte aggressiv i debatter. Annie Lööf har vuxit kommunikativt. Hon började som ständigt leende med ett behov av att bygga på sin trovärdighet, och är nu istället engagerad, påläst och proffsig. Hon blev väldigt känslomässigt engagerad när vården debatterades och pratade om egna erfarenheter. Att visa känslor och bygga på egna erfarenheter, är det starkaste retoriska verktyg som finns, om det framstår som autentiskt.

Romson är en hetsig debattör, och var det även idag. Ibland kan hon framstå som alltför arg, men ikväll var tonläget högt hos samtliga. Romson förlorade på att miljö inte var ett av de områden man fokuserade på, men hon gjorde bra ifrån sig framförallt i ordbytet med Björklund om skolan.

Löfven fokuserade ikväll på att peka ut allt som är fel snarare än vad han själv vill göra. Det här förlorade han på. När man fokuserar på motståndaren en debatt förlorar man retoriskt på två sätt. Man får inte chansen att presentera sina egna förslag, och man framstår också som gnällig. Men man kan också ha mycket att vinna – om väljarna håller med om Löfvens kritik, så vinner han förstås ordbytena. Vid flera tillfällen ikväll vann han.

Sjöstedt var blek i första halvan, men tände till ordentligt i andra. Ett misstag han gjorde var att börja prata om miljö och vård i jobbdebatten. Där gav han motståndarna en passning, som Reinfeldt tog, att kommentera att V inte har mycket att komma med när det gäller jobbpolitik. Sjöstedt förlorade sympati när han gav sig på Lööf, direkt efter att hon mycket känslomässigt pratat om sina svärföräldrar som gått bort i cancer. Däremot vinner Sjöstedt flera poänger när det är snabba ordbyten. Sjöstedt är vanligen väldigt lugn, men var ikväll väldigt tänd.

Åkesson var blek idag. Den gången han vaknade till, efter trekvart, så var det för att kommentera debatten; att det var för mycket käbbel. När sen integration och invandring kom på tal fick han förstås ordet, men kom då inte med något nytt. Åkesson har gjort en poäng i att alltid vara lugn och samlad. Det måste han vara, eftersom många av hans åsikter och hans politik är aggressiv och negativ, då de är emot snarare än förr, framförallt invandring. Ikväll när stämningen var upptrissad och alla var tända, blev det märkligt när han var loj i större delen av debatten.

 

 

 

 

 

 

När attacken blir för låg, då förlorar den som attackerar? Man får bara attackera om man är underdog!

Hur är debatt och attackklimatet i svensk politik?

Jämfört med många andra länder, till exempel Storbritannien, så är vi svenskar väldigt snälla. Det råder en Bamse-logik. Är man stor och stark, måste man vara snäll. Jag förklarar detta mer i SvD i artikeln nedan.

Där nämner jag också den attack under detta supervalår som, hittills, är lågvattenmärke. Maria Abrahamsson har jag länge beundrat. Det krävs mod att gå från att vara den som granskar och kritiserar i media, till att vara den som gör i politiken och riskerar att utsättas för kritik.

Efter EU-valet kommenterade Abrahamsson ett foto på Romsson och sa att han var för tjock. Det här var så lågt. En kvinna som attackerar en annan kvinna. En politiker som gör ett personangrepp. Dessutom på utseende och kropp. Det är så fult. Jag förstår att Abrahamsson var besviken på valresultatet, men jag blir besviken när hon inte kan vara en bättre förlorare än så. Dessutom ber hon inte ordentligt om ursäkt, utan skriver, med sandlåde-ord, att hon ”dummat sig” på sin blogg. Jag hoppas att detta fortsätter vara lågvattenmärke detta valår. Det börjar bli alltmer hätskt i debatter och utspel. Men jag hoppas på att våra svenska politiker kan fortsätta hålla en hedersam nivå.

 

http://www.svd.se/nyheter/valet2014/retoriker-i-sverige-har-vi-en-bamselogik_3877298.svd

Underkategorier

Årets almedalsbloggare 2011

Forskarblogg

Retorik! Ledarskap! Social media! Nyheter! Politik! Näringsliv! Populärkultur! Det här är inte en blogg om vad jag äter till middag. Det är inte en blogg med bara åsikter. Det här är en blogg med reflektioner och analyser av sådant som händer! Jag är forskare och föreläsare och ser bloggandet som en del av den tredje uppgiften - att delta i debatten i samhället. Välkommen!

Twitterflöde

Instagram