- Detaljer
-
Skapad fredag, 23 maj 2014 21:09
Är det 1993 eller 2014? I riksdagsdebatten pratar man om uppbyggnaden av EU, inte om EU:s politik. I partiernas valfilmer och affischer inför årets EU-val ser det ut som om vi ska rösta för eller emot EU. Var har sakfrågorna och politikerna tagit vägen i riksdagen och framförallt i kampanjen inför söndagens val?
Kanske är det så att svenskar inte är intresserade av politiken i EU, och det är därför svenska politiker inte pratar om EU:s politik. Men om svenska politiker inte pratar om unionens politik, hur ska då vi svenskar bli intresserade av den? I SvD:s granskning av vilka ord som använts i samband med EU i riksdagen förvånar mig. De ord som är vanligast av alla bland samtliga partier handlar om EU:s uppbyggnad i sig – alltså, länder, union och medlemmar. Handlar inte alls om några sakfrågor eller politiska sakfrågor. Ett ord som förekommer ofta är samarbetet/samarbete och gemenskap. Det säger också något om EU, vad EU är viktigt för. Över åren har det smugit sig in några sakfrågor, såsom elmarknad hos C. Men ingenstans finns orden klimat eller miljö, inte ens hos Mp. Inte heller jobb/arbete eller utbildning finns hos något parti, inte ens M.
Riksdagen har fastnat i metadiskussionen om EU, inte om sakfrågorna. Detta kunde ha förbättrats i årets EU-val; att vi väljare nu får höra vad partier och politiker vill i EU. Tyvärr är den fördummande förenklad.
Tror partierna att EU-valet är alltför komplicerat? För det är det inte. På en del sätt är valet till EU lättare att förstå än riksdagsvalet. Vi i Sverige ska välja 20 representanter. Dessa ingår i det 751 personer stora parlamentet. Parlamentet utgörs av åtta stycken politiska grupper. De svenska politiska partierna ingår i olika grupper, till exempel ingår M och Kd i parlamentets Konservativa/kristdemokratiska gruppen, medan Fp och C ingår i den Liberala gruppen. De personer vi väljer jobbar sen genom sina grupper i parlamentet.
Alltså. Vi röstar på partier som i EU ingår i olika grupper, och vi kan välja att stödja särskilda personer med personkryss. Individer kan göra stor skillnad i EU:s politik i parlamentet. Kort sagt - vi ska rösta fram tjugo svenskar som är med och styr i EU:s politik.
Under tidigare mandatperioder har det visat sig att några svenskar är väldigt effektiva och framgångsrika. I granskningar i media går det att se hur mycket politikerna gjort, till exempel har mellan 2009-2014 Cecilia Wikström (Fp) lagt fram 40 resolutioner; Amelia Andersdotter (PP) 122 parlamentsfrågor och Marita Ulvskog (S) hållit 212 tal. Under mandatperioden som gått, finns det svenskar som verkligen åstadkommit något. Isabella Löwin (Mp) har varit drivande i förändringen av EU:s fiskepolitik, och där har också Christoffer Fjellner (M) varit viktig. Deras arbete har rent praktiskt lett till att det nu är förbjudet att dumpa oönskad fisk och det har reglerat hur mycket länder får fiska i varandras vatten. Fjellner har också fått igenom frihandelsavtal och haft framgångar genom att samarbeta över gruppgränserna. Gunnar Hökmark (M) har varit delaktig i att ta fram en räddningsplan för Europas banker, medan Göran Färm (S) har arbetat med EU:s långtidsbudget. Marit Paulsen (Fp) har haft inflytande över djurskyddspolitiken. Christian Engström (PP) har haft påverkan på Acta-avtalet.
Jag kunde se reklamaffischerna framför mig. Mp:s Isabella Löwin säger ”Förra mandatperioden ändrade jag EU:s fiskepolitik. Välj mig så ska jag göra skillnad i EU:s kolkraft!” Jag kan förresten se starka, informerade och riktiga affischer och valfilmer med liknande budskap för alla partier.
Istället ser vi Folkpartiets slogan ”Ja till Europa” och Moderaternas ”Vi tror på Europa”. Centern har ”Vill du ha fler kronor i plånboken – Säg nej till euron”. Den affischen är dessutom fel, det är inte EU-parlamentet som bestämmer över kronan, det gör Sverige. Den enda som är riktigt lyckad är Folkpartiets affisch med Marit Paulsen som säger ”Rätt tant för jobbet”. Marit är känd för sitt arbete med djurskyddet, vi vet vad vi får om vi väljare röstar Folkpartiet och kryssar Marit.
De flesta av valfilmerna skjuter också fel. Moderaternas humoristiska tatureringsvideo handlar om valfrihet. Som värmlännings skrattar jag gott åt den, men förstår inte budskapet. Vad är min valfrihet? Att jag ska gå och rösta? Sd och C skämtar genom att göra en retorisk antites i sina valfilmer, där de ställer det hemska hotet EU byråkratin mot det ljusa, fina Sverige. Fp:s film skjuter också fel. De använder sig av sitt starka kort Marit, men spelar bara på värdeord som fred, frihet och natur, istället för att tala om vad Marit och de andra folkpartisterna kan göra för Sverige i EU. Kd använder sitt kort Lars Adaktusson genom att använda hans journalistkarriär som borgen för att han göra något bra i EU, men glömmer att tala om vad han och de vill göra. Moderaterna är rätt ute genom att tala om vad EU faktiskt har gjort, men missar målet genom att inte tala om vad M har gjort och vill göra i parlamentet. Socialdemokraternas film är den enda som når målet, då den talar om vilka sakfrågor S tycker är viktigast i EU-valet; lika villkor i jobbet.
Vi svenska väljare är inte dumma. EU:s politik berör oss. Jag är övertygad om att många därför faktiskt är intresserade av sakfrågorna i EU. Jag är också övertygad om att vi är intresserade av vad de svenska EU-parlamentarikerna gjort senaste mandatperioden, och vad de som ställer upp nu vill göra kommande tid.
Det är partierna och politikerna, eller måhända deras PR-byråer, som undervärderat svenskarna inför EU-valet. Valet på söndag handlar inte om för eller emot EU. Det handlar om vilka 20 svenskar vi väljare ska skicka till EU för att jobba för just de frågor tycker är viktiga. Vi är en del av Europa och vi är redan med i EU. Den 25 maj ska vi inte rösta om EU, vi ska rösta om politiken i EU.
